Anarkiströrelsen i Slovakien
1999 grundades Pointbreak Press av aktivister, som senare skullle komma att ingå i Priama Akciagruppen, och en anarkosyndikalistisk tidning kallad ”Priama Akcia” började publiceras. Samma år bildades den Slovakiska sektionen av Tjeckiens anarkistfederation (CSAF).
Att organiseringen började runt 1999 beror bland annat på utvecklingen av anarkiströrelsen i Tjeckien. Deras aktiviteter inspirerade oss till att själva organisera oss i Slovakien. Före 1999 var våra aktiviteter som autonoma få och utan någon teoretisk bakgrund. Rörelserna i Slovakien och Tjeckien har väldigt olika historik, eftersom tjeckerna har varit mer aktiva och dessutom under en längre period.
Organisering
År 2000 bildades Priama Akcia (PA), då kallad Priama Akcia - anarkokommunistisk organisation för arbetare. Priama Akcia betyder Direkt aktion, det var det enklaste namn vi kunde komma på. Från början tänkte vi kalla gruppen ”Frihetligas solidaritet mellan arbetare och studenter” vilket vi i slutändan tyckte kändes rätt fånigt. Direkt aktion står för vad vi tycker är grunden för anarkism.
CSAF och PA är de enda öppet anarkistiska organisationerna här. PA arbetar med att starta ett anarkosyndikalistiskt fack och är en sektionsmedlem av International Workers Association (IWA-AIT). CSAF är sektionsmedlem i Federation of Anarchist Groups (IFA).
Tyvärr har den organiserade anarkismen i Slovakien stagnerat till viss del. Under 2004 har vår aktivitet varit ganska låg, vi tycker ändå att det har skett en utveckling av PA och CSAF under de senaste fem åren. Ett problem är att få medlemmar stannar kvar under någon längre period. De senaste månaderna har vi dock anordnat några föredrag om frågor som EU, anarkafeminism (hållt av en slovakisk medlem i en anarkafeministisk grupp bildad i Tjeckien) och 8 mars-aktiviteter.
Vad gäller repression så har det än så länge inte förekommit några allvarliga fall av förtryck eller repression mot oss som grupp och det som skett har varit begränsat till polistrakasserier under protester. I de flesta fall har det rört sig om att visa ID. En gång vägrade gränspolisen att låta två av våra medlemmar korsa gränsen till Tjeckien, eftersom de var med på en lista över folk som blivit identifierade under demonstrationer.
Dåligt förtroende för facken
I Slovakien finns det ungefär 2,5 miljoner människor i arbetsför ålder och få av dem är fackanslutna. Antalet medlemmar i fackföreningar har minskat från nästan två miljoner 1989 till 700 000 under 2002-03. Människor har förlorat förtroendet för facken eftersom de är totalt inaktiva i tvåpartsavtal. De framgångar som uppnåtts i trepartsavtal är små jämfört med den sociala och ekonomiska utvecklingen. Det är ett känt faktum att även de som är medlemmar i facket har väldigt lite förtroende för dessa. Enda anledningen att de fortsätter vara medlemmar är för att de alltid varit det, och runt jul får de en liten present och kanske kan resa till något rekreationscenter eller liknande.
Facken erkänner att de i dagsläget inte förmår att locka unga arbetare att ansluta sig. Det finns folk som tycker att fackföreningar är kvarlämningar från kommunismen och istället är det nyliberalismen och högerteorier som lockat unga människor. Nyligen tog regeringen bort trepartssystemet, så nu är facken endast en rådgivande part. Förut fanns det ett tvång att göra ett generellt avtal obligatoriskt för alla tre parter, arbetsgivaren, facket och arbetstagaren, vilket inte längre existerar. Det pågår försök att starta nya oberoende fack och det är väldigt roligt och peppande att PA har fått erbjudanden om att var med i processen.
Samarbete och fiendeskap
CSAF har flera lokala grupper i ex-Tjeckoslovakien. Slovakiska och tjeckiska grupper har nationella landsmöten cirka en till två gånger per år och det finns också ett gemensamt tjeckiskt-slovakiskt möte minst en gång om året. PA har två regionala grupper, i Bratislava och i östra Slovakien. De har i sin tur möten flera gånger om året och var andra till tredje år hålls ett nationellt landsmöte.
Relationen mellan de två organisationerna har pendlat genom åren. Från samarbete till mer eller mindre öppen fiendeskap som präglats av oförmåga att samarbete och hård kritik. Nyligen inleddes glädjande nog en ny process av samarbete och samgående. Ett exempel på detta är publiceringen av den gemensamma tidningen Podaj Dalej (Skicka Vidare) som startades sommaren 2004.
Aktioner
Strategierna vi använder oss av har varierat mellan åren. Vad gäller PA har vi oftast, och med jämna mellanrum, gjort solidaritetsaktioner och spridit tidningar. Vi har stått framför ambassader i samband med toppmöten i Prag 2000 och Genua 2001. En del av våra solidaritetsaktioner skedde tillsammans med ABC, som för tillfället ligger nere med sin verksamhet. Vi har även skickat brev och fax för att stödja strejkande och protesterande järnvägsarbetare och lärare, samt spridit tidningar under fackdemonstrationer och strejker.
Att vi det senaste året inte kunnat vara lika aktiva beror bland annat på att vi jobbar eller studerar, men ibland även på grund av bristande intresse hos en del medlemmar, också dålig eller sen information om aktioner från facken eller andra arrangörer har spelat in. Den senaste tiden har både CSAF och PA minimerat organiserandet av egna demonstrationer för att vi inte anser att våra egna demos eller happenings har varit tillräckligt effektiva. Till exempel var 2004 första gången anarkisterna inte organiserade något på första maj. Vi hoppas, och vill, kunna koncentrera oss mer på samhällsaktiviteter med en verklig effekt. Tyvärr är vi inte där ännu.
Ett språk som alla förstår
Just nu har vi nått en punkt där vi omprövar de metoder och det språk anarkister använder sig av. Omprövandet är konstruktivt och öppnar upp för nya sätt att jobba på. Det bästa exemplet är ”Podaj Dalej” som är väldigt annorlunda från andra anarkistiska publikationer i Slovakien och Tjeckien idag. Den nya synen består i att använda ett språk som kan förstås av människor utanför aktivistkretsen. Vi påstår att den nya synen är kritisk mot den ghettomentalitet som är vanlig inom den tjeckiska såväl som slovakiska rörelsen. Vi tror att vi måste bryta vår föreställning om utanförskap och bli tydligare med att visa att vi verkligen är en del av folket, och det behövs göras på ett sätt som förstås av många människor, inte bara av akademiker eller redan politiskt aktiva som är hemma i den politiska terminologin.
Detta nytänkande är tydligare i Slovakien än i Tjeckien. Där verkar det som att aktivisterna fortfarande tror på sina gamla tillvägagångssätt och snarare förstärker sin ghettomentalitet än dämpar den. Jag personligen tror att många aktivister vet att vi sitter i en svår situation, men det råder delade meningar om hur vi ska ta oss ur problematiken. Många väljer en väg som bara resulterar i att göra situationen värre. Till exempel, om vi ska använda ett språk som folk på gatan och i hemmen använder istället för att säga saker i ett enda svårt ord, vet många inte hur de ska göra. Jag menar, varför använda kapitalism eller anarkism eller någon annan -ism i en artikel tio gånger om? Varför inte istället beskriva i fler ord vad vi försöker säga. I Slovakien är folk utanför ghettot totalt utanför den terminologin och de känner sig inte inbegripna i vårt mål. Vill vi informera folk och förklara saker eller vill vi medverka till att de känner sig nedtryckta när de inte förstår vad vi försöker säga? Tänk själv tillbaka på när du första gången försökte förstå innehållet i den anarkistiska litteraturen. Kanske borde vi även överväga möjligheten att vi själva inte förstått allt rätt? Så varför försvåra för folk som visar lite intresse i politik, och som lönearbetar bort sina liv varje dag? Om vi vill nå dem, låt oss visa lite förståelse! Detta verkar vara svårt för en del aktivister och jag tror att det delvis beror på de sociala relationer vi har. De flesta aktivister spenderar sin tid med andra aktivister och förlorar kontakten med folk utanför aktivistkollektivet. Så även om det kan finnas en reflektion över att något är fel, finns det samtidigt strukturer som hindrar oss att ta oss utanför aktivistkretsen.
Tips är välkomna
Ett av våra mest akuta problem är bristen på pengar. Utan hjälp utanför Slovakien skulle vi inte kunna fortsätta med en del av våra aktiviteter. Till exempel kommer vi snart få problem med finansieringen av ”Podaj Dalej”. En del av ekonomin kommer från stödprojekt som försäljning av cd-skivor, kassetter och t-shirts, men det räcker inte hela vägen. Det finns tusen saker vi vill göra, men det är svårt att enas runt en enda som vi borde satsa på när det gäller social kamp. Det är ett område vi är ovana i och alla nya synvinklar och idéer är till stor hjälp för oss. Om du har några tips, var inte rädd för att kontakta oss. Än så länge har vi börjat tänka på saker liknande planka.nu-kampanjen, men alla idéer är välkomna!
Jag valde att skriva om organiserad anarkism, vilket gör hela bilden av vad som pågår här socialt, ekonomiskt och politiskt en smula ofullständig. Om du vill veta mer om oss, skriv gärna till oss.
Med anarkokommunistiska hälsningar
Michal Tulik
Internationell sekreterare PA-IWA
